Allergitest på bebis: pricktest och blodprov för IgE

Båda testen letar efter IgE, antikroppen bakom snabba allergiska reaktioner som nässelutslag eller svullnad kort efter en måltid. Vid ett pricktest beskriver den amerikanska organisationen FARE hur allergologen lägger en droppe livsmedelsextrakt på underarmen eller ryggen och sedan sticker lätt i huden med en liten plastspets eller nål, så att en pytteliten mängd hamnar precis under ytan. Svaret syns oftast inom 15 till 20 minuter. Ett positivt svar är en kvaddel, en upphöjd vit bula med en liten ring av kliande röd hud runt omkring.

Blodprovet mäter specifika IgE-antikroppar mot varje livsmedel i ett labb. FARE påpekar att antihistaminer kan störa pricktestet, och att läkaren kan välja ett blodprov i stället om ett uppehåll med medicinen skulle göra symptomen värre. Riktlinjerna för födoämnesallergi som NIAID står bakom rekommenderar båda testen som hjälp att hitta livsmedel som kan ligga bakom IgE-medierade reaktioner. Samma riktlinjer sätter ett villkor för vart och ett av dem, och det villkoret är där det mesta av förvirringen börjar.

Villkoret är kort. NIAID skriver att pricktestet "ensamt inte kan anses vara diagnostiskt" för födoämnesallergi, och om blodprov för specifikt IgE att "testen ensamma inte ställer diagnosen födoämnesallergi". Riktlinjerna förklarar varför i sina definitioner: en person kan ha IgE mot ett livsmedel och äta det utan några symptom alls. "Sensibilisering ensam räcker inte för att definiera födoämnesallergi." En allergi kräver både antikroppen och en reaktion när livsmedlet äts.

FARE sätter en siffra på glappet: ungefär 50-60 procent av alla pricktest ger ett falskt positivt svar, alltså utslag för ett livsmedel som personen inte är allergisk mot. En större kvaddel talar mer för verklig allergi, tillägger FARE, men storleken är inte alltid ett säkert mått.

Därför läses ett svar mot det som hände vid matbordet. Ett positivt svar för ägg hos en bebis som fick nässelutslag efter äggröra betyder något helt annat än ett positivt svar hos en bebis som äter äggmuffins varje vecka. När de två berättelserna inte stämmer överens är en övervakad födoämnesprovokation det sätt som allergologer avgör saken på. NIAID kallar den dubbelblinda varianten för guldstandarden.

Det låter som det grundliga alternativet, och det är just det som allergiorganisationerna varnar för. I sin Choosing Wisely-lista från 2012 skrev den amerikanska allergiläkarföreningen AAAAI: "Gör inte obeprövade diagnostiska test som immunoglobulin G (IgG)-test eller ett urskillningslöst batteri av immunoglobulin E (IgE)-test vid utredning av allergi." Motiveringen: "Hud- och blodtest för livsmedel visar ofta positiva svar hos personer som inte har födoämnesallergi." En allergidiagnos "kräver i stället test för specifikt IgE (hud eller blod) som styrs av patientens historia och kroppsliga undersökning".

Poängen om falskt positiva svar är densamma som FARE gör om pricktest i allmänhet. Sätt fyrtio livsmedel på en och samma remiss så hamnar varje lösryckt positivt svar på något livsmedel, ibland ett som redan går ner utan problem vid middagen. NIAID ger ytterligare ett skäl att vara försiktig med antaganden och påpekar att flera studier visar att "50 % till 90 % av förmodade födoämnesallergier inte är allergier". För oss fick den siffran en bred panel att se mindre ut som en trygghet och mer som en lista över nya bekymmer.

Testerna som dyker upp i en sökning är oftast av några få typer, och NIAID:s riktlinjer nämner dem vid namn. Riktlinje 12 rekommenderar att man "inte använder något av följande icke-standardiserade test för rutinmässig utredning av IgE-medierad födoämnesallergi", och listan tar upp håranalys, tillämpad kinesiologi, allergenspecifikt IgG4, cytotoxicitetstest och det elektrodermala testet som säljs som Vega. Det är samma namn som står på många av testerna som säljs på nätet.

IgG-testerna är de som ser mest vetenskapliga ut, med en riktig labbrapport och färgkodade staplar. AAAAI är tydlig om dem: "Test för specifikt IgG är inte ett test för ett allergiskt tillstånd." Samma mening i Choosing Wisely-listan placerar IgG-test bredvid det urskillningslösa IgE-batteriet som de två saker man inte ska göra.

Testernas rapporter slutar ofta med en lång lista över livsmedel som familjen uppmanas att göra något åt. För en bebis som fortfarande är inne på sitt första år med fast föda hade det inneburit att riktig mat plockades bort från tallriken på grund av test som allergiriktlinjerna väljer bort.

Vår bebis mjölkallergi var av den långsamma sorten: eksem på kinderna och i knävecken som blossade upp ett eller två dygn efter mjölkprodukter, och som vi bara upptäckte för att måltiderna och huden var nedskrivna mot samma datum. Inlägget om symptom på komjölksproteinallergi berättar den delen.

Den sortens allergi är inte IgE-medierad, så testen ovan letar efter en antikropp som inte är det som driver den. Alder Hey barnsjukhus informationsblad om fördröjd komjölksproteinallergi säger det rakt ut: "Om fördröjd komjölksallergi misstänks är pricktest och/eller blodprov inte till hjälp." I stället, skriver de, "behöver diagnosen bekräftas eller uteslutas genom att man inleder en eliminationsperiod utan allt komjölksprotein", ur bebisens kost om bebisen får modersmälksersättning eller ur mammans kost om bebisen ammas, följt av en planerad återintroduktion.

Att läsa det bladet förklarade varför vår diagnos vilade så tungt på sex veckors nedskrivna datum och inte på ett labbsvar. Ett hemtest hade inte haft något användbart att säga om det.

NIAID:s riktlinjer rekommenderar "en detaljerad sjukdomshistoria som hjälper till att fokusera utredningen" av en misstänkt födoämnesallergi, och AAAAI vill att testningen "styrs av patientens historia". För en bebis är det mesta av den historien det som föräldrarna har skrivit ner.

En användbar logg för det här har livsmedlet och i vilken form det gavs (slätt jordnötssmör utrört i gröt, ägg inbakat i en muffins), ungefär hur mycket och klockslaget. Bredvid står varje symptom med när det började, var på kroppen det satt och ett foto taget i dagsljus. Livsmedel som har gått ner varje vecka utan något att notera hör också hemma i loggen, eftersom de är lika mycket en del av historien som reaktionerna är. Hur du lägger upp en matdagbok för barnläkaren går igenom upplägget.

Med den i handen blir listan över livsmedel som är värda att testa oftast kort, ibland ett enda livsmedel eller inget alls. Allt som har ätits utan problem har redan besvarat frågan som ett test skulle ha ställt.